En fuldans eller en promenad - vad gör dig mer hållbar?

Det här med att göra sig själv hållbar. Hållbar som människa. Det tycker jag är både viktigt och utmanande. Viktigt för att det finns så otroligt mycket fakta som visar på att det är belönande. Utmanande för att det kräver en del av oss. Det står liksom i konkurrens av så mycket annat. Ibland känns det som om omgivningen och samtiden liksom motarbetar oss eller har egna krafter.

Inte konstigt att så många människor mår dåligt i vårt samhälle med alla möjligheter och “allt” vi har. Bruset och tempot kan göra att vi tappar kontakten inåt, med vår intuition, med vår inre röst och vår själ. Jag tror att lösningen ligger mycket i att vi behöver bli mera trygga i vilka vi är. Innerst inne. Vad vi vill. Vad vi uppskattar. Vad vi tror på. Det gör att vi står stadigare.

Så att ta kontakten inåt är en av nycklarna tror jag. Den inre kontakten möjliggör också en genuin kontakt med våra medmänniskor och vår natur. Det möjliggör kontakten utåt med det sammanhang vi finns i. Att fatta beslutet att utforska mer inåt på “vem jag är och vill vara” det kräver både mod, medvetenhet och uthållighet. Är det lätt? Nej absolut inte.

Jag är nyfiken på hur vi skulle kunna leva våra liv lite mer i linje med oss själva? Hur kan vi designa våra liv lite mer i linje med själen. Själen vet ju när vi behöver vila och att vi behöver sömnen. Själen vet vad vi ska säga ja och nej till, att vi mår bra av att vara själva ibland och att vi behöver nära relationer som berikar oss. Själen vet att tystnad är bra då och då. Själen vet att vi ska lyssna på kroppen att den också är vis och kommunicerar med oss. Själen vet.

Så varför lyssnar vi inte mer? Kanske för att det är jobbigt att lyssna för vi vet att det kommer att kräva något av oss. Kanske förändring, medvetenhet eller uppoffring. Det blir lättare och mer belönande i stunden att välja en netflix eller en stunds skroll på sociala medier med motkravet en like. Det är så viktigt att vi förstår att hjärnans belöningssystem är rätt kortsiktigt.

När allt går i hundranittio så vill nog inte heller själen störa, den gillar nog inte att skrika till oss tror jag. Den talar gärna i samtalston eller kanske till och med att den viskar fram sitt budskap. Är du upptagen med annat så är det svårt att höra.

Så se till att skapa utrymmet att lyssna på vad din själ och din kropp har att säga. Om du inte lyssnar så kan det faktiskt gå illa, det kan braka rakt in i väggen. Det går att kliva av lite, säga nej lite oftare, vara lite motvals, tagga ner ambitionerna socialt lite. Oftare säga ja till lust, vila och glädje.

Här kommer en inbjudan till dig; Sätt dig ner och skriv ner saker som du mår bra av och som sätter dig i kontakt med din själ och din vibration. Kommer du inte på något, så sök gärna tillbaka till vad du tyckte om som barn, här brukar ofta gömma sig en del svar. Jag uppmuntrar dig att göra någon av dessa saker på listan redan i helgen. Hittar du ändå inget så skapa då lite tid för ingenting. Där kan du få syn på något. Kanske finns det budskap eller symboler som visar sig för dig som du kan följa.

Hoppas du hittar det som din själ längtar efter och som ger dig energi. Och att du tar chansen att göra det redan i helgen.

Känner du att du längtar efter att få mer kontakt med din inre röst eller är nyfiken på hur du kan bli mer hållbar, hör av dig så bokar vi ett kortare samtal om hur jag kan hjälpa dig eller din organisation att skapa hållbara liv.

Nu ska jag följa domherrarnas uppmaning utanför vårt fönster om att lyssna på min själs längtan efter en promenad i naturen!

Hej så länge!